Rådjursluvan

En tanke som jag brottades med hur det här mötet med rådjuret påverkat mig. Hade det? Jag kom ju ihåg det, erfarenheter och minnen brukar ju påverka utformandet av identiteten. Vad finns hos mig som rådjuret satt prägel på? Det för mig väldigt fysiska minnet sitter inuti mig.

Jag ville att det skulle synas utanpå. Jag ville känna det utanpå mig. Något som kändes fast jag inte riktigt skulle se det. Pälsen och hornen som var nära mig fast jag inte tittade på det. Jag började att sy en luva, en rådjursluva.

Jag testade att smyga runt i skogsgläntor nära ett villa område och spionera på dem som jobbade i trädgårdarna. En känsla av makt infann sig. Nu hade jag kontroll över skogen, nu stod jag högst i rangen. En känsla av eufori. Nu kunde jag möta vad som helst.

Både djur och människor skulle känna sig i underläge i mötet med mig och mitt minne utanpå mig. Jag kunde inte få fram min upplevelse till min sambo som var med som fotograf. Han blev lite irriterad och sa –det här får du nog göra om.