Mötet med Herr Grå.

”Jag känns igen på grått skägg”.

På ett av forumen blev jag kontaktad av en person med shamanistiska kunskaper och erfarenheter. Vi kan kalla honom Herr Grå. Han skrev att han blivit mycket berörd av min upplevelse. Han menade att människor utan samma syn på tillvaron lätt kunde missuppfatta.

Herr Grå hade upplevelser av råbocken som han ville dela med mig och inledde även sitt svar med att hälsa mig som ”Kära Kusin!” Jag kände att jag äntligen fått napp, här kunde viktig info komma. Jag mailade Herr Grå som skrev tillbaka att han skulle uppskatta om vi kunde träffas. Tydligen och lite kusligt nog visste han att jag befann mig i Stockholm, jag kan iofs ha nämnt det. Han skrev ” du kan bestämma plats för möte, jag känns igen på grått skägg och arbetskläder”

Han skrev också att han skulle vilja ha möjlighet att få en bit mat. Ödet ville något annat och jag hittade Herr Grås mail om detta möte lite för sent. Känslan var att det nog kändes ganska bra att fortsätta vår diskussion via nätet, jag känner ändå en restriktion mot möten med män i grått skägg som antyder att vi kan vara släkt via rådjursstammen. Jag bad om att han skulle skriva sina erfarenheter med råbocken via mailen istället. Och det gjorde han.

Herr Grå ´s berättelse.

Det är intressant och kanske relevant att du hanterar ett minne i och igenom konst. Först några begrepp och förutsättningar: Fylgjan – ”följaren” – ibland också kallat ”kraftdjur”,”lärare” och dylikt, är ett väsen som du har med dig från födseln, tills du dör.

I vissa sammanhang sägs det att den är knuten till ditt släktled utan att i direkt mening vara förfäder eller anmödrar. Man kontaktar –eller blir kontaktad – av sin fylgja och har därmed möjlighet att inleda en relation. Det vanligaste är förståss att man har en rationell förklaring och aldrig inleder en sådan relation, eller ens har i sin begreppsvärld att andeväsen skulle interagera med oss, än mindre existera alls.

Inre, yttre och att skåda och resa: Skillnaden mellan det man upplever inom sig och det man uppfattar utanför sig förhåller sig till varandra som speglingar och projektioner. I ditt fall mycket tydligt, om man väljer att se - ”skåda” - det besjälade i tillvaron. Det är min förutsättning och utgångspunkt.

Nå. Möjligen osammanhängande: Jag lärde mig grundläggande sinnesförändrande ,”shamanska” tekniker i början av 1990-talet. Dessa sinnesförändringar åstadkoms genom trumma eller skalllra och ger möjlighet att resa till andra, osynliga delar av tillvaron och världen. Tillståndet ger mig en enormt ökad perception. Alla sinnen tycks ha ökad känslighet och större vidd.

Under den träningen kom jag i kontakt med ett andeväsen. Min fylgja. En råbock. Jag såg honom först i fyra riktningar, typ söder, norr, öster och väster samtidigt. Han visade sig tydligt och demonstrativt, rentav aggressivt till en början. Men jag blev inte alls skrämd och tilltalade honom och presenterade mig. Då nickade han och gick sin väg.

Jag hade fått rådet innan att undvika insekter och kräldjur, undvika djur eller andra väsen som visar tänder och särskilt om de hade röda ögon. Jag mötte flera andra väsen – växter, ”mikrober”, larver, fåglar och en utter, men kände varken dragning till dem eller möttes av intresse från dom.

När jag mötte råbocken och såg honom i alla riktningar samtidigt så blev jag först förvånad och undrade hur det kunde gå till, men jag accepterade snabbt detta orimliga och funderade inte mer på det. Jag blev mer upptagen med förnimmelsen av att det hela var välbekant och helt tryggt.

Jag gjorde ett antal resor och vi lärde känna varandra på en artig och mycket respektfull nivå. Jag lärde mig saker om osynliga eller dolda orsakssammanhang. Och om hur vår fysiska mellanvärld och undervärldar är knutna. Odlade bekantskapen genom resor och genom att dansa fylgjan.