När jag var 7 år blev jag påsprungen av ett rådjur på ett kalhygge i skogen. Kollisionen gav starka fysiska minnen, kraften av djuret, pälsen, volten över ryggen på råbocken och gräs och kvistar jag landade i. Vem såg egentligen vad som hände? Dels finns artikeln i expressen, men fanns det inte fler ögon i skogen som bevittande hela händelsen? Jag skapar teckningar, foton och skulpturer som liksom minnet är ett ihoppusslande av bilder och förnimmelser. Olika intryck från händelsen har satt olika djupa spår och jag skapar med hjälp av dessa intryck olika bilder för att försöka förstå vad som hände där i skogen.
Dan Anderssons ”Kolarhistorier” har länge varit en tillflykt för mig när det gäller minnet av rådjuret, där beskrivs skogen som att den ”har en själ för sig och att endast den invigde vet vad som rör sig i denna själ” När de logiska förklaringarna känns otillräckliga så finns i Kolarhistorier andra perspektiv på det som människan inte kan styra över. Tillsammans med mina intryck från rådjursmötet och Dan Anderssons berättelser i Kolarhistorier försöker jag ta fasta på intryck, rörelser och minnesbilder och pussla ihop dem.
